Behöver bara få ha det lite tyst omkring mig – Separatutställning i Galleriet, Konstepidemin, Göteborg.

10 januari – 1 februari 2015.

Utställningstext:

I arbetet med utställningen så fanns det en period där jag ville att resultat skulle vara det väsentliga. Den slutliga formen; skulpturen. Inte hur jag tekniskt gått tillväga för att bygga mina skulpturer, jag ville inte att detta skulle bli en utställning om teknik och material. Jag är inte säker längre. Jag kan inte längre bortse ifrån hur jag byggt upp mina skulpturer, hur tiden och sammanhangen har format dem.

I mina händer sitter erfarenheten och i min kropp finns en tillit, det är en styrka. Varje skulptur är uppbyggd av tråd, ofta tunn och ömtålig tråd, för varje stygn som tillförts så har skulpturen blivit starkare och stabilare. Från början endast en skör tråd, sedan efter tusentals stygn, en form som bär sig själv.

Det jag försöker gestalta i mina färdiga verk och skulpturer är så tätt sammankopplat med hur tillvägagångssättet och processen med byggandet av skulpturerna går till. Ett skapande av försvar, syfte och tillhörighet, beståndsdelar som läggs på hög, samlas och sedan sätts ihop. Hur det sköra blir till styrka. Hur det sköra alltid kommer tillbaka, och hur det måste hanteras, varsamt och med erfarenheten av att det går över. Att det alltid går över, någon gång.