Fyller tomrummet med stygn #1

”Fyller tomrummet med stygn/stygntekniken” är en pågående undersökning och ständigt närvarande process i mitt arbete. Från början var stygntekniken ett sätt för mig att kunna skulptera med textilfibern med hjälp av stygn. Få en tunn skör tråd till att bilda stabila och bärande ytor, stygnytor som jag sedan kunde bygga skulpturer av.

När jag började arbeta med textilfibern och utveckla stygntekniken så gjorde jag inledningsvis en stomme i ståltråd som jag sedan täckte med stygn. Först sydde jag långa stygn från kant till kant, sedan allt mindre och mindre stygn. När hela ytan är täckt med stygn så har man en textil byggsten, en yta som man kan skulptera med. Ytan är både böjbar och håller formen väl.

Under 2013 och några år framåt utvecklade jag tekniken och byggde former som bestod av endast pappersband och textil tråd, inte som jag tidigare gjort; använt mig av ståltråd som bärande armering. Jag upptäckte att när jag sytt tillräckligt många stygn med pappersbandet blev formen bärande och kompakt av sig själv. Flertalet av de skulpturer jag gjorde av pappersband under åren 2013–2015 ställdes ut på Konstepidemin i Göteborg 2015. Varje skulptur var uppbyggd av svart tråd och utställningens titel var ”Behöver bara få ha det lite tyst omkring mig”.

Med åren har jag utvecklat stygntekniken och numera använder jag alla möjliga trådar, slangar, spetsar, kablar osv. för att bygga mina skulpturer. Undersökningen ”Fyller tomrummet med stygn” handlar just nu mer om att sammanfoga trådar snarare än att det måste vara stygn som bygger ytan. Att sammanfoga trådar eller att sy stygn på stygn så det bildas en yta är en tidskrävande teknik, det krävs ofta tusentals stygn/sammanfogningar och en skulptur tar oftast flera hundra timmar att göra. Det som driver mig i arbetet är ett behov av att försöka gestalta en känsla (eller ett tillstånd) i form, ständigt medveten om att allt som håller det samman är en tunn och skör tråd.

Jag intresserar mig för de olika strukturer och ytor jag kan skapa. Exempelvis kan jag nå helt olika uttryck på en form beroende på val av material, teknik, fibrer, struktur och färgnyans på trådarna. Numera tycker jag om att sätta samman mina trådformer med andra material och konstruktioner, så det bildas en skulptur som inte enbart består av sammanfogade trådar. Jag arbetar även med lösa trådar, då gärna i kontrast till en kompakt yta av stygn/sammanfogningar. Med ”Fyller tomrummet med stygn” kan jag arbeta med något som alltid intresserat mig i skapandet; hur något ser ut på långt avstånd jämfört med hur något ser ut om man tittar riktigt nära.

Undersökandet, experimenterandet och processen är en viktig och bärande del i ”Fyller tomrummet med stygn”. Att göra fel och behöva klippa sönder något, eller förstå att man har lagt X antal timmar på något som inte kommer bli intressant, det hör till processen. Det är just testandet, misslyckandet och undersökandet som gör att jag kan hitta nya och intressanta uttryck.

Jag har svårt för att följa instruktioner och blir lätt uttråkad om jag ska arbeta emot ett färdigbestämt resultat. Detta har jag vänt till min fördel genom att skapa egna sätt att arbeta på, undersökningen och mina skulpturer hade aldrig kommit till om jag hade förhållit mig till instruktioner eller färdiga tekniker. Får jag skapa mina egna ramar och arbetssätt blir jag driven, sätter höga mål och vill hela tiden utvecklas. Jag blir väldigt sällan uttråkad när jag arbetar emot ett okänt resultat, då blir jag istället mer kreativ och arbetet lustfyllt. Att inte veta vad som kommer härnäst i min arbetsprocess driver mig.

Fortsättning följer.