Tråd – en berättelse om mänsklig rörelse – Virserums Konsthall

Tråd – en berättelse om mänsklig rörelse – Virserums Konsthall

19/4 – 29/11 2020

2020 var en märklig tid att göra en utställning om mänsklig rörelse. Vårt globaliserade rörelsemönster över världen ledde till att ett virus blev en pandemi. Något som hindrade många av oss i vårt vardagliga rörelsemönster, från att gå och handla, träffa folk, jobba och gå i skolan. Att lämna huset, byn, staden för en annan plats, ens inom landet avråddes vi i från.

Tråd var en utställning som handlade om människors ständiga förflyttning.  Från barndomens hus till ett eget, från landsorten till närmsta stad, från ett land till ett annat. Att vilja, att tvingas eller att drömma om. Århundranden och årtusenden igenom skapas nya mönster av förflyttningar över planeten.

Tråden och det textila hantverket har också formats av människornas rörelse.  Kunskap och material har spridits via handelvägar. Tråden har spunnits och vävts för att skapa vördade föremål för kropp och hem. Lagts i kistor för den dagen det egna hemmet ska bli verklighet. Givits från en generation till en annan. Varit motor i en industrialism som omformade världen. Som ständigt utvecklas och idag överkonsumeras, alltid närvarande i den globala värld vi lever i. 

Deltagande konstnärer: KR Grundström, Jessica Johannesson, Dominika Kemilä, Evelina Kollberg, Kerstin Lindström, Kristina Müntzing och Kristina Skantze.

Foto: Bertil Hertzberg.

Jessica Johannesson – Inte längre nåbart

Med tråden byggs dessa verk upp, tråd som formar en berättelse. Tråd som ges kropp och struktur genom tid och arbete. Det handlar om det allmänmänskliga, det som vi alla har gemensamt. Mänskliga upplevelser, betraktelser och känslor byggs in av konstnären. En process som skapar och där tankar och händelser sker samtidigt. Så här berättar Jessica om när verket formades.

Det händer att det uppstår ett mellanrum. Ett mellanrum av tid. När allt förändras och inget kan bli som det tidigare var. Det där korta mellanrummet av tid skapar ett före och ett efter. När det som inte fick hända, ändå hände.

Jag var tvungen att greppa något. Skapa en ram och en mening som inte fanns, men som då var livsnödvändig. Den gröna tråden i mina händer. Efter långa arbetsdagar i ateljén hade jag alltid någonting att komma hem till. Sittande i soffan i staden där jag inte kände någon. I landet där jag inte kände någon. Mina händer alltid sysselsatta. När en form var klar fick jag inte ta ett andetag innan nästa form skulle påbörjas.

Jag önskar att jag aldrig upplevt detta mellanrum. Detta mellanrum som delade in mitt liv i ett före och ett efter.

Tiden gick. Arbetet med den gröna tråden pågick hela tiden parallellt med mina andra arbeten. Jag flyttade från staden där jag först inte kände någon, men vid flytt kände många. Jag gick på nya stigar och jag gick ofta vilse. Mellanrummet gjorde sig alltför ofta påmint. Vid dessa tillfällen var jag tvungen att arbeta hårdare, arbeta för att undvika minnas. Hålla mina händer ständigt sysselsatta.

Jag åkte tillbaka till landet och staden där det hände, där allt började, där mellanrummet hände mig. Jag köpte mer gröna trådar. Fyllde resväskan och satte upp en ram, när dessa nyinköpta trådar är slut då är verket klart. Jag var tvungen att få ett slut på det hela. Jag var trött. Så otroligt trött.

Tjugotvå månader efter mellanrummet, tiden då allt förändrades, var skulpturerna klara.

Plötsligt slår det mig att mina händer ofta letar efter de gröna trådarna, de famlar desperat bredvid mig i soffan eller i min väska. Jag tror jag letar efter något att ta i, något att greppa och få hålla fast vid. Något som kan hjälpa mig hålla mellanrummet borta.

Jessica Johannesson – Lämnar ingenting orört

Tråden bygger upp dessa verk. Tråd som ges kropp och struktur genom tid och arbete. Det handlar om det allmänmänskliga, det som vi alla har gemensamt. Tråden blir en berättelse om skörhet, sårbarhet, existens, kropp och relationer. Svarta gestalter skymtar i tråden. Mänskliga upplevelser, betraktelser och känslor byggs in genom konstnären. Ett arbete som innehåller kontroll över trådens stygn och bygger skulpturen samtidigt som arbetet låter tråden styra.

Jessica beskriver hur hennes upplevelser blir en tillgång och en ständig källa till inspiration för den konstnärliga processen. Att använda upplevelser, betraktelser eller känslotillstånd för att bygga form finner hon intressant, berikande och framförallt nödvändigt.

Verket handlar om uppbyggande av försvar, syfte och tillhörighet. De handlar om hur det sköra kan bli styrka. Om sammanfogande, uppbyggande, tillit och överlevnad. Verken handlar även om en vila. En längtan efter vila. Eller en längtan efter ett sammanfogat jag. En längtan efter tystnad.